Fåglar
BOFINK
Hannen sjunger och sjunger. Han säger ungefär att: - Här finns mat, här finns mat! Honan lyssnar noga på olika hannars sång och väljer den som låter bäst. Sedan blidar de ett par och bygger bo i en trädklyka. Bofinken är en mycket vanlig fågel. Den äter små frön och insekter. Bofinken använder sin näbb skickligt då den lösgör frön.
BLÅMES
Blåmesen är lätt att känna igen. Den är ljusblå på huvudet och i nacken. Fågeln tycker om att söka insekter på trädkivstar. På vintern kommer den gärna till fågelbordet där den äter solrosfrön och talg. Blåmesen håller till i blandskogar, där den kan bygga bo i en trädstam. Den är en hålbyggare.
DOMHERRE
Domherren är en fink, som gärna äter knoppar, frön och
rönnbär. Hanen är röd på bröstet medan honan är brungrå. Domherren i den
här filmen har kommit till lunden, där den äter lönnens frön. Oftast
ser man fågeln i flockar under vintern.
FISKTÄRNA
Trii-ägg, triii-ägg, säger fisktärnan. På det lätet
känner man igen den. Fisktärnan är vanlig i skärgården och lägger oftast
tre ägg. Man skiljer den från silvertärnan på näbben. Fisktärnans
näbb har en svart spets. Fisktärnan bygger bo i
kolonier och fiskar spiggar, löjor och andra småfiskar i
strandvattnet.
GRÄSAND
Gräsanden håller helst till på grunt vatten. Den äter
olika sorters växter och smådjur som den hittar i vattnet. Gräsanden hör
till simänderna. På vintern är det ont om öppet vatten och då kan gräsanden samlas i
åarna. Hannens huvud är smaragdgrönt under häckningsperioden. Honans
huvud är gråbrunt.
KNÖLSVAN
En av de vanligaste fåglarna i våra vikar är knölsvanen. Den syns på långt håll, för fjäderskruden är kritvit. Knölsvanen har en svart knöl på näbben, det har inte sångsvanen. För närmare hundra år sedan var knölsvanen en ovanlig fågel hos oss. De första paren hämtades som parkfåglar till Åland på 1930-talet. Därifrån har svanarna sedan spridit sig till nästan varje vik längs den finländska kusten och till insjöarna.
KOLTRAST
Koltrastens sång låter nästan som en flöjt. Hannen
sitter i ett högt träd så att sången hörs långt. Han hoppas att en hona
blir intresserad. Sedan kan de kan bygga bo. Koltrasten trivs i lundarna. Hannen är helsvart och har en grann,
gulfärgad näbb. Honan är mörkbrun. Fåglarna hoppar omkring på marken och
plockar i sig mask och andra smådjur. De äter också bär och frukter.
Och ser bra i mörker. Koltrasten bygger boet i en grenklyka.
NÄKTERGAL
Näktergalen hör till familjen flugsnappare och alltså släkt med svartvita flugsnapparen. Tidigare ansåg man att den hörde till trastarna. Helst gömmer näktergalen sig inne bland buskarna, där den sjunger. Ibland kan man ändå få se den sitta på en trädgren, som här i filmen. Boet byggs väl skyddat bland buskar.
RÖDHAKE
Den här fågeln hörs bra, men är svårare att få syn på. Den smälter nästan in i buskarna. Oftast märker man den först när den flyttar sig. Rödhaken har ett vackert färgat bröst. Ögonen är stora och den ser bra i mörker, såsom koltrasten. Den är ganska orädd och kan komma nära, om man gräver efter mask eller så. Den äter smådjur och trivs i olika skogar och parker.
SIDENSVANS
Under senhösten och vintern kan man se sidensvansarna
röra sig i stora flockar. De äter snabbt upp bären på t.ex. rönnar.
Sidensvansarna kan överleva vintern genom att stryka omkring och äta
frukter på träd och buskar. Då det är kallt burrar fåglarna upp sig så att de inte
skall frysa. Det blir liksom ett luftlager mellan kroppen och uteluften.
Luftlagret fungerar som en varm tröja.
SKRATTMÅS
Skrattmåsen är lätt att känna igen på det chokladbruna huvudet under sommaren och på det skränande lätet. Det låter litet som om den skulle skratta. Skrattmåsen håller gärna till i flockar och trivs där det finns mycket vass. Den äter smådjur som finns i vattnet. Skrattmåsen bygger bo nära andra skrattmåsar. Den lever i kolonier.
SKÄGGDOPPING
Skäggdoppingen trivs i våra vassvikar, där den dyker efter småfisk. Benen är placerade långt bak på kroppen och doppingen dyker därför utmärkt. Men den går klumpigt på land. Boet görs av vass och andra växtdelar. Oftast är boet helt flytande och svårt att få syn på. Fåglarna äter av sina egna dun. Man tror att det underlättar matsmältningen eller hindrar att vassa fiskben skadar tarmarna.
SOTHÖNA
Sothönan är nästan helsvart förutom den vita näbben och pannskölden. Den trivs i näringsrika vatten, där det finns vass. Fågeln rör sig med nickande huvud när den simmar. På våren blir sothönorna lekfulla. Hanen kramar om en hona och snart parar de sig. Sothönorna kan enkelt gå på vassen för de har långa tår. Hudflikarna på tårna hjälper i sin tur sothönan att simma.
STRANDSKATA
Strandskatan är lätt att känna igen på den morotsröda, raka näbben och den svartvita kroppen. Den trivs på fuktiga stränder. Helst äter den musslor men ibland kommer den upp på åkrarna och kalasar på daggmask. Strandskatan har bra känsel i näbben och kan känna sig för. På stranden hittar den små musslor i bottengyttjan, utan bekymmer.
STRÖMSTARE
Strömstaren kan simma och gå under vattenytan. Den samlar åt sig små sländlarver, som den äter. Strömstaren är helt beroende av öppet vatten i ån under vintern. Den har specialiserat sig på att söka föda där.
STÖRRE HACKSPETT
Större hackspetten är bra på att mejsla bort veddelar från en trädstam. Den har en kraftig näbb. Boet görs i ett murket träd. Många andra fåglar har nytta av hackspettens bon, som de kan använda många år senare. Hackspetten äter skalbaggar och larver under barken, men också frön från kottar.
TALGOXE
Talgoxen trivs på våra fågelbord under vintern och bygger gärna bo i holkar. Hanen och honan ser ganska lika ut, men hanen har oftast kraftigare färger. Talgoxen är en vanlig fågel, som trivs i all sorts skog. Den äter insekter på sommaren och olika frön på vintern. Honan kan lägga över tio ägg. Det är enbart honan som ruvar.
TRANA
Tranan är en av våra största fåglar. Den kan bli över en meter hög och vinspannet över två meter. Den gillar våtmarkerna där den fångar bl.a. grodor, ödlor, fisk och ormar. På våren återvänder tranorna till vårt land från Sydeuropa och Afrika. Det är då man ser fågeln flyga i stora flockar, plogar. Tranan häckar hos oss. På hösten styr fåglarna kosan mot söder igen, eftersom de inte inte hittar mat i Norden under vintern.